Förr vid febersjukdom skulle den sjuke ligga på tagelmadrass och inte på fjädrar. Man skulle inte äta soppa med buljong men däremot soppa på vatten , brödsoppa eller körsbärssoppa. Måttlig värme i rummet och ett fönster skulle öppnas några gånger om dagen. Man la stor vikt vid pulsen och man sa att 75 slag i minuten är normalt för en frisk människa på morgonen och på kvällen stiger den med ca 10 slag i minuten. Om pulsen ökar hos den sjuke så är sjukdomen tilltagande. Lugnar sig pulsen så är febern avtagande.
Kände den sjuke att det pulserade i kroppen, hade oro när denne lagt sig, vände sig ofta och kastade runt sig i sängen så botade man detta med kamferpulver. Av detta gjordes ett omslag som ömsom lades runt ben och bröst. Det användes även i tinktur för invärtes bruk men då kamfer även är giftigt är det inget jag rekommenderar någon att prova själv.
Man använde sig också av åderlåtning och lavemang (två gånger om dagen) om febern var riktigt het. Om huvudvärk inte lagt sig efter åderlåtningen satte man iglar på tinningarna.Till lavemanget användes 2 kvintin (ca 6,5g) saltbitter (epsomsalt). Man doppade även flanell tyg i varmt vatten och la på magen. Detta byttes ofta för att värmen skulle hållas.
Man tillredde ett stop (1,31 L)kokat och svalnat vatten, till detta tillsattes 6 lod (ca 20g) vitvinsvinäger och 6 lod hallonsirap och tunn kokad soppa på pärlgryn till dryck. På nätterna rekommenderades silad mandelmjölk.
Man hade många ingående behandlingar för olika typer av feber att ta till. Det var så ingående och genomtänkt att kunskapen om olika febertillstånd samt dess orsaker, vittnade om många år av studier även om jag här bara nämner ett fragment från kunskapen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar